Jag sitter i min lägenhet. Jag är omgärdad av 25 kartonger. Mitt liv är kaosartat. Jag känner knappt att jag har andats sedan i fredags (och ok det beror inte på att jag har jobbat sedan dess men det började liksom med utgång och sedan slutade det aldrig). Nu snart kan jag kanske hitta min kamera. Eller min sladd till telefonen som överför bilder, för det är inte utan att jag skäms för att jag inte lyckats få upp en enda bild.
Det kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar